Här har man i alla fall en riktigt underbar person. En verkligen fin och rar tjej. .   Hon är ja nästan den ände vän man har som verkligen vet vad en telefon är till för.ibland. Hon har ju dess värre inte läst min blogg om det som jag skrev om förr utan hon är den som ringer en och frågar hur det är med en och så vidare. Hon vet i alla fall hur man som vän gör.

Hon ringer mig, och jag ringer henne. Det är väl så vänner ska göra.  Och inte som vissa andra säger. Att ena ska få höra av sig först innan den andre hör av sig   sen.                                      
   

Dem senaste dagarna nu.  Har vi pratar väldigt intensivt ja i minst 2 timmar och mer. Blir bara så. Att vi pratar om allt. Hon är då en riktigt vän hon.  Visst jag har ju fler vänner än så. Men hon är den som ja har ringt mig mest av alla vad jag kan tänka mig. Före henne så. Ja har det kunna ha varit veckor, månader ibland innan en vän  har ringt och frågat "Hur man mår?

Inte alls ofta att det händer en sådan sak.  Jag menar . Fast man bor långt borta så ska väl ändå båda tå hålla kontakten med varandra. Det är inte bara den ena som ska göra det. Utan båda två. Hon förstår det i alla fall.

Men sen finns det ju ni sen som inte har pengar på telefonen och det förstår jag ju. Och accepterar. Men när man fyller på den. Då kan man väl ringa ett litet tag bara och bara fråga hur det är. Det är alls inte så svårt.  Men Katrin. Om du läser det. Så vet du vad jag tycker om dig=).

Om det är någon som är frustrerad nu över detta så får ni vara det.  Ni vet själv hur det är att bli behandlad så.  Och jag får ta konsekvenserna för detta inlägg. Men jag har sagt mitt nu.

                                                                 Kommentera mer än gärna